Kuriosa om godis

Godis är nostalgi

Varje generation minns godis från sin tid, fräsande Tomtebruspulver, lingonkuddar, jockemössor, gröna krusbär, 40-talets femöreskolor eller sjuttiotalisternas pulvergodis som sprakade häftigt på tungan, tuggummit Jenka och Toy, Ako-kolan och Ahlgrens bilar.

Människor i alla tider verkar ha haft ett begär efter sötsaker. Till en början fick sötman eftersökas i naturen, bland frukter, örter och trädens kåda. Kådan sades dessutom ha vissa medicinska effekter och hjälpte till att hålla tänderna rena. Flickor i 1800-talets Norrland ska ha tuggat kåda i kyrkan för att hålla sig vakna under prästens predikningar.

Kärt barn har många namn

Snask, gottis, snarr eller i de lite finare kretsarna ”bon bon”. Så kunde det låta förr i tiden innan ordet ”godis” fick sitt genombrott i mitten av 1980-talet. Begreppet ”lördagsgodis” hör däremot 60-talet till, då infördes nämligen lediga lördagar.

Konfektyr, som godis kallas efter latinets conficere (förfärdiga), är uppdelat i choklad- och sockerkonfektyr.

Chokladsortimentet består av chokladkakor, pastiller, praliner och drageer, något som Livsmedelsverket kallar för ”munsbitsstorlek”. Sockerkonfektyren består av ett mer varierat sortiment; gelé, vingummi, skumgodis, lakrits, kolor, klubbor, halstabletter, marmelad och tuggummi.

Ordet choklad, så som vi använder det i västvärlden, sägs ha uppstått genom en förväxling av ord. Då spanjorerna på 1500-talet stötte på denna dryck ska de ha blandat ihop det aztekiska ordet cacauaatl (dryck gjord på kakaobönan) med namnet chocolatl (maträtt gjord på kakaobönor).

Apoteket, 1500-talets godisbutik

Det var faktiskt apotekarna som under 1500-talet agerade konfektmakare, något som kanske inte förefaller så konstigt då sötsaker sades vara stärkande för kroppen. Snart fick dem dock konkurrens från de utländska sockerbagarna som efter det 30-åriga kriget följde med sina svenska fältherrar hem. Sockerbagarna bjöds in till hovet för att skapa vackra arrangemang på konfektborden. Gustav Vasa verkar t ex ha varit landets första godisgris.

Vid 1800-talets mitt hade sockerbagare öppnat försäljningsbodar i så gott som varje stad. Konfekten var dock dyrbar och medan städernas välbärgade borgare njöt av lyxiga chokladpraliner fick landsbygdens folk hålla sig till marknadens hårda karameller och polkagrisar.

Men vad är en polkagris?

I mitten av 1800-talet började man tillverka polkagrisar. Gris var vad man kallade sötsaker på den tiden och samtidigt var modedansen polka, därav polkagris.

Barnkalasens godispåsar

En sed som levde kvar långt in på 1900-talet var att beställa granna karameller av sockerbagaren inför familjehögtider. De hårda karamellerna var inlindade i papper med symboliska figurer för respektive högtid.

Karamellerna delades sedan ut till varje gäst eller så fick de en påse konfekt att ta med sig hem, något som lever kvar i nutidens julgransplundringar eller barnkalas.

Filmens genombrott förändrade våra godisvanor

På 1920-talet slår filmen igenom och konsumtionen av sötsaker stiger i takt med varje biobesök. Att Sverige var självförsörjande på socker och att tillgängligheten och efterfrågan på sötsaker ökade gjorde såklart sitt till.

Kiosker slår upp sina dörrar vid järnvägsstationerna och större fabriker öppnas där det tillverkas kolor, tablettaskar och chokladkakor.

Lösviktsgodisets framfart

I mitten på 80-talet sker det plötsligt en explosion av godiskedjor med lösviktsförsäljning. Enligt statistik öppnades en ny affär om dagen och helt plötsligt kunde man välja bland en mängd olika sorter i affären. Gelégodis tillverkades i mängder.

Idag är lösviktsgodis eller plockgodis ett allmänt begrepp och går att finna i varje livsmedelsbutik.

”Det gäller att suga ut det gottaste”

Hasse Alfredson liknar hela livet vid en karamell

Hos oss på Gottogram är det enkelt att suga ut det gottaste! Vi har presentgodis i alla former och smaker. Välkomna önskar vi alla godisgrisar!